Améline Alterman Ivars
Video
3 minuter
Kortfilmen är baserad på en text jag skrev för några år sedan om att möta sin spegelbild i verkligheten. Titeln är baserad på Jean-Paul Sartres teori om blicken, som även ligger löst till grund för filmens handling. När jag är den som betraktar och upplever världen är jag subjektet, när jag betraktas av någon annan blir jag objekt. När man möter sig själv, blir man både den som ser och det som blir betraktat. Kameran fungerar som en förlängning av blicken, som ständigt växlar perspektiv mellan att iaktta och distansera karaktärerna, och uppmärksammar det surrealistiska i att möta sig själv.
Vart går gränsen mellan subjekt och objekt om det är samma person?
