Maria Kristina E Leonhardt
Verket rör sig i ett gränsland där tiden saktar in. Årets sista rum är ett tillstånd – ett mellanrum mellan det som varit och det som ännu inte tagit form. Här uppstår rågången mellan år, generationer och minnen. Det som faller försvinner inte. Det vilar kvar.
I arbetet med Årets sista rum – det som vilar kvar rör jag mig i ett tillstånd snarare än på en fysisk plats. Jag har velat stanna i ögonblick där tiden saktar in – där det som varit ännu finns närvarande och det som ska komma ännu inte har tagit form. För mig är detta en rågång, inte som en skarp gräns, utan mer som ett mjukt mellanrum där minnen, generationer och erfarenheter överlappar varandra.
Verket har vuxit fram ur en upplevelse av att bära både bakåt och framåt i tiden. Jag har tänkt mycket på hur det som format mig inte bara är mitt eget. Genom generationer på kvinnosidan har erfarenheter burits vidare i kroppar, i relationer, i det vardagliga och tysta - snarare än i ord. Årets sista rum – det som vilar kvar.
